Predikaren

歌詞

Rubinsållad glänser brokaden Framför Ozmas bäddade rum Men den vise är full av leda Och hans blick är kall och skum Bakom förhängets röda skuggor Väntar nordlandets vitaste famn Väntar Syriens skönaste sköka På en konung som glömt hennes namn Över bordet av guld och rosenträ Darrar handen slapp och fin Predikaren, Israels konung Är trött av kvinnor och vin Över bordet av guld och rosenträ Darrar handen slapp och fin Predikaren, Israels konung Är trött av kvinnor och vin Kring kropp som tumlat i synder Och törstande druckit allt Faller manteln i hängande tomma rum Och hjärtat slår sakta och kallt Hans slavar slumra stående Han är vaken för länge i natt Han skriver den vises ordspråk Med ett stillsamt dödskallt skratt Över bordet av guld och rosenträ Darrar handen slapp och fin Predikaren, Israels konung Är trött av kvinnor och vin Över bordet av guld och rosenträ Darrar handen slapp och fin Predikaren, Israels konung Är trött av kvinnor och vin Predikaren är han och konung Det är allt den vise vet Och om fägnadens ande gör sällskap med hans Det är ock fåfänglighet Det är gott för det myllrande folket Att akta herodes bud Och den som har hedniska hustrur Får offra åt hedningars gud Över bordet av guld och rosenträ Darrar handen slapp och fin Predikaren, Israels konung Är trött av kvinnor och vin Kring pannan gul gå skuggor Som regntorra moln kring förtorkad kust Bakom huden en dödskalle grinar Sitt spe över människors lust