Han trodde allting gick att rädda Att några drömmar levde än Han köpte vin och röda rosor Men det var för sent för länge sen Han trodde att hon skulle stanna Trots att hon inte ens var kvar Han trodde detta var för evigt Trots detta vakuum som han bar Hon gråter inte mer Hon grät sig torr för länge sedan Hon är långt, långt borta redan Och fast hon ännu inte ler Nej, hon gråter inte mer Han mindes när dom hade träffats Hon sa han lyste stark och stolt Och det var därför som hon fastnat Och det var därför hon nu gått Han såg för sent vad han förlorat Såg aldrig vad han gjorde fel Han trodde kärleken var gratis Och hon var väl blåögd för sin del Men hon gråter inte mer... Nej, det var ingenting planerat Var som en sträng som inte höll Han kunde inte riktigt säga När det första slaget föll Men sår och blåtiror försvinner Och bleknar bort till ingenting Då är det värre med dom minnen Som aldrig falnar någonsin Hon gråter inte mer...