Han hänger på en bardisk Han tänker "bon nuit, tristesse" Så blaserat teatralisk Och med en alltför dekadent finess Ego Boy är trött på tingen Till förförelse och till förfång Nu vill han pröva vingen Och lyfta med sin last av sång Han flyr från vinterns olust Och en obevakad sovalkov Han flyger mot en solkust Tar rast men inte sommarlov Från Bacchi terapeuter Som läcker hela backanalen lång Och får ågren dagen efter I en enahanda följetong Ego Boy är rädd att flyga Men när smogen börjar smyga Vill han lätta Fast ballongen kan gå hål i När man flyr i en gondol i Stridens hetta Ovan molnen lyser solen Och bevingade blir orden Över jorden Och så tar han mark igen I en skock av polska riksdagsmän Ego Boy behöver smicker Som var och en behöver blod Av vinet som han dricker Blir han bara full av övermod Han slänger slentrianen Och varje relation som blivit vrång Han flyger högt med planen På befrielse från tankars tvång Ego Boy är rädd att flyga Men när smogen börjar smyga Vill han lätta Från en fars där varje fålla Är den rätta och en nolla Blir en etta Han ger bort sin plats i solen Han tar ner sej själv på jorden Och bebor den Sen han tagit mark bland vänner I en skock av polska riksdagsmän