Skomagare Anton står lutad mot sin käpp och han blickar mot dansbanan ner. Bland björk löv och människor i trängseln där en ljushårig tös han ser. Han tittar lite extra när hon svänger runt i dansen med sin kavaljer. Hans hjärta bankar och hans kind blir röd när han möter hennes blick och hon ler. han sluter sina ögon och han tänker tillbaks, till midsommardansen tjugoett. Det var den kvällen han mötte Elin här Det var den grannaste tös han sett. Och än kan han höra hennes glada skratt. När dom svängde runt i en dans. Hans hjärta banka’ och hans kind blev röd när han tog en riktig chans Ja ́ skomagare Anton frågar dej Elin vill du bli min fru? Du behöver bara svara ja eller nej men du måste svara nu, jag har köpt en biljett till amerika och båten går om åtta dar Elin jag vill ta dig med det finns säkert biljetter kvar Skomagare Anton du va mig en filur, Jag känner dig knappast än. Visst verkar du stor och stark och trygg, o nog vill jag va din vän, men min far och mor ja dom behöver mig nu , så jag får vänta på dig här Anton res du till amerika men stanna ej förlänge där Musiken har tystnat, nu e ́dansen slut Anton ser sig förvirrad omkring. Den ljusa tösen, hon är borta nu och kvar av drömmen finns ingenting. En vårdarinna tar tag i Anton arm och säger: ”Nu är det dags att gå hem.” Så vänder dom tillbaks mot byn igen och kommunens ålderdomshem. För skomagare Anton han är gammal nu, hans hår de har blitt tunt och vitt. Av Elin fanns det bara minnen kvar när han kom tillbaks sjuttioett. Men än kan han höra hennes glada skratt när dom svängde runt i en dans. Hans hjärta banka’ och hans kind blev röd, Hon var den grannaste tös som fanns. Hans hjärta banka’ och hans kind blev röd, Hon var den grannaste tös som fanns.